Så var det här med tiden

Nu har tiden hunnit ikapp mig - d v s det har hänt en del på klockfronten.

Har haft min gamla väckarklocka på lagning (ca ett halvår) - glaset hade gått sönder. Nu så slipper jag använda mobilen. Skööönt, men kommer jag, eller rättare sagt min man, att klara av tickandet. Man har vant sig att det ska vara tyst. Vi får se.

Min gamla 1700-talsväggklocka har fått ett riktigt lodsnöre, tyvärr så är det alldeles för dyrt att få den att fungera, så den är mest som prydnad. På den tiden hade de bara en visare.

När jag fyllde år för ett tag sedan så fick jag bl a ett litet armbandsur. (Den ligger längst ned på bilden). Jag har inte använt armbandsur på minst 5-6 år. Så nu har jag börjat igen och hoppas att jag kan hålla avtalade tider bättre.

En annan present som jag fick av mina barn var en stegmätare. Hmm..., nej då, jag hade faktiskt önskat mig en sådan. Det finns också en klocka på den!! Har som mål att gå ca 10 000 steg per dag. Om jag säger så här - det har hänt ett par gånger, senast idag.

Den här är inte så mycket att orda om - det är köksklockan.

Den sista klockan som jag tänkte visa är en gammal koskälla. Tänk vad rofyllt. Jag minns hur min mormor ropade snällt in kossorna när de skulle mjölkas - "Kosse kossen då, skynn er komm!"

Jag blev så inspirerade av den fina tidningen från Jeanne d´Arc, så jag gick till blomsteraffären och inhandlade lite blommor.

Lite från butiken också. Vi har fått in fina kläder från NOANOA samt lite tavlor, speglar, flaskhållare m m.

Ha det nu så bra och många hälsningar från Kerstin